Alltinget gör vetenskapen tillgänglig
Nyhet: 2010-09-06
Alltinget sänds från studio 44 i radiohuset i Göteborg.
Klockan är tre minuter över tio den första torsdagen i september. Sändningslampan utanför studio 44 börjar blinka med ett rött sken samtidigt som programledaren Lasse Swahn vänder sig mot mikrofonen:
– Äntligen är vi tillbaka igen! Det är säsongsstart för Alltinget denna höst – du ställer frågan och vår kunskapspanel från Göteborgs universitet är på plats och ger dig svaret, inleder han.
Radioprogrammet Alltinget i P4 är en riktig långkörare, med 14 år på nacken vid det här laget. Konceptet är detsamma som när programmet startade: lyssnarna ringer in sina frågor om allt mellan himmel och jord och panelen från Göteborgs universitet försöker stilla lyssnarnas vetgirighet med sina svar. Numera går det förstås också bra att mejla programmet.
Redan från den första säsongen har medarbetare från Humanistiska fakulteten varit väl representerade i kunskapspanelen och dagens program är inget undantag. En etnolog, en språkvetare och en historiker sitter runt bordet i studion. Bredvid sig har de sällskap av en medicinare, en fysiker och en zoolog.
– Våra kunskaper täcker in mycket av det som folk frågar om, säger Håkan Jansson, som till vardags är doktorand och biträdande forskare i nordiska språk, när jag träffar honom och de andra humanisterna strax före sändning.
Han får medhåll av Eva Andersson, forskare i historia.
– Ofta handlar det om konkreta saker inom just humaniora, medicin eller naturvetenskap, konstaterar hon.
Eva och Håkan är relativt nya i radiosammanhang. De var med i Alltinget första gången 2008 respektive 2009. Deras kollega Åsa Abelin, som är lektor i allmän språkvetenskap, är veteran och har suttit med i panelen sedan starten.
– Hade det inte varit så roligt hade jag slutat för länge sedan, säger hon. Men det dyker upp nya intressanta frågor hela tiden. Det är spännande att få reda på vad allmänheten går och funderar på, säger hon.
I dagens sändning får ledamöterna bland annat svara på varför det alltid finns en bibel på ett hotellrum, var ordet ”kruxet” kommer ifrån, varför det heter ”finska pinnar” och varför muslimer inte äter griskött.
Under sändningens gång fyller ofta några av de andra ledamöterna i när deras kollega gett ett svar. På så sätt belyses frågorna ur många vetenskapliga perspektiv. När Eva Andersson berättat hur det gick till att rita kartor förr i tiden, ger fysikern Maria Sundin en mer matematisk förklaring som följs av Håkan Janssons redogörelse för hur isländska kartor såg ut på 1700-talet, detaljerade vid kusten men tomma i mitten.
Att stämningen är god inne i studion går inte att ta miste på. Det skrattas ofta, och det är tydligt att forskarna trivs i varandras sällskap och har roligt ihop.
– Att träffa kollegor från andra fakulteter och institutioner på det här sättet är bra för samarbetet inom universitetet, säger Åsa Abelin.
Men kanske är det ännu viktigare att universitetet når ut till allmänheten och skapar kontakt.
– Göteborgs universitet är långt borta från många människor. Med hjälp av Alltinget hjälper vi till att ge en tillgänglig bild av universitetet, säger Eva Andersson som får medhåll av Håkan Jansson.
– Det populärvetenskapliga gör vetenskapen mer tillgänglig för folk, säger han.