Fem år med Nordisk kvinnolitteraturhistoria

Yvonne Leffler, Åsa Arping och Lisbeth Larsson.

Hur många nordiska kvinnliga författare har det egentligen funnits genom tiderna?
Åtminstone 821. Det är i alla fall det antal som är med i Nordisk kvinnolitteraturhistoria.
Den digitala upplagan fyller nu fem år, vilket firas med nya artiklar, bland annat om deckardrottningar och kvinnomonster.

Föreställningen att det kanske inte finns så många kvinnliga författare punkterades definitivt 1993 när första bandet av Nordisk kvinnolitteraturhistoria kom ut.

Projektet hade börjat under tidigt 1980-tal med ett antal seminarieserier runtom i Norden. Men de första entusiasterna insåg nog inte riktigt själva vad det var de hade satt igång.

– Vi trodde faktiskt att vi skulle kunna skriva en historia över samtliga kvinnliga författare i Norden under 1000 år, förklarar Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap och en av projektets initiativtagare. Men ju mer vi började leta desto mer fann vi och ganska snart insåg vi att vi faktiskt måste göra ett urval.

Plockats bort från litteraturhistorien

Ett skäl till att inte ens litteraturvetare med särskilt fokus på kvinnliga författare trodde att det kunde finnas så mycket material, är att kvinnor, undan för undan, plockats bort från litteraturhistorien.

– Men tvärtemot vad som brukar framgå i litterära samlingsverk var kvinnor ofta föregångare när nya genrer började utvecklas, berättar Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap. Alla känner till Almqvists Det går an men det kanske inte är lika bekant att det var Fredrika Bremer som introducerade den realistiska romanen i Sverige. Ibsen och Strindberg är självklara namn när det gäller det moderna genombrottet men många kvinnor gick före, som Victoria Benedictsson och Alfhild Agrell. Och vem kommer ihåg Stella Kleve, pseudonym för Mathilda Malling, som chockerade 1880-tales Sverige med sina skildringar av kvinnlig sinnlighet?

– Det fanns tidigare en föreställning om att kvinnor enbart reagerar på det män skrivit, utan att ta egna initiativ, berättar Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap. Istället är det rimligare att se dem som del i en fortlöpande dialog över könsgränserna.

Danskarna hade en mycket öppnare attityd mot kvinnoperspektivet än akademiker i Sverige.

– Men sedan, när det gällde att få jobb, var det lättare i Sverige, så danskarna kom hit, berättar Lisbeth Larsson.

Allt fler artikelförfattare

Allt eftersom projektet framskridit har allt fler artikelförfattare kommit till. Antalet är nu uppe i ett sextiotal inom en mängd olika ämnen. Bland annat har Lisbeth Larsson skrivit om självbiografier. På 1970-talet fick genren ett uppsving med författare som Kerstin Thorvall och Sun Axelsson

– Deras verk dömdes snabbt ut som bekännelselitteratur. Tio år senare omvärderades genren när manliga författare som Jan Myrdal och Sven Lindqvist också började skriva om sina liv. Nu medverkar jag i ett projekt som ska leda till ett digitalt kvinnobiografiskt lexikon där svenska kvinnor inom konst och politik äntligen lyfts fram.

Vilken sorts litteratur ska då få finnas i en litteraturhistoria?

– Kvalitet har inte, som i en sedvanlig litteraturhistoria, spelat huvudrollen, utan redaktionen har tagit med sådant som varit betydelsefullt i sin tids samhällsdebatt, förklarar Åsa Arping. Flera discipliner, bland annat forskare inom historia, har börjat intressera sig för skönlitteratur som kunskapskälla och det är vi förstås glada över. Samtidigt vill vi inte medverka till att litteraturvetenskap bara handlar om samhällsrelevans; ämnet är fortfarande först och främst ett estetiskt ämne.

Nordisk kvinnolitteraturhistoria kom ut i fem vackra band åren 1993–1998.

Den digitala versionen, som lanserades den 8 mars 2012, innebar nya möjligheter både för spridning och för utveckling av verket. Eftersom artiklarna även finns på engelska, förutom svenska och danska, innebär lexikonet också en unik möjlighet för internationella läsare att lära sig mer om nordisk litteratur.

– Det har blivit ett skafferi där vem som helst som är intresserad kan söka efter ett författarskap eller en viss period, berättar Yvonne Leffler. I den digitala versionen blir visserligen den kronologiska utvecklingen otydligare, läsare kan ju lätt hoppa runt mellan artiklarna istället för att följa en linje. Istället är det digitala verket levande, eftersom nya artiklar kan tillföras. Tanken är att läsaren ska få en överblick över ett område, få lästips och sedan kunna gå vidare själv.

Även manliga skribenter har blivit intresserade

Av de 20 senaste artiklarna har fyra skrivits av manliga författare.

– I början var alla våra skribenter kvinnor, förklarar Lisbeth Larsson. Det var inte för att vi ville utesluta männen men för att de inte var särskilt intresserade. Men på senare år har det hänt något, också män har insett att det finns spännande kvinnliga författarskap.

– Redaktionen har också varit noga med att illustrera med intressanta bilder av kvinnliga konstnärer, berättar Yvonne Leffler. På så sätt har verket också blivit något av en konsthistoria.

Kunskaper i nordiska språk har dock minskat och det nordiska perspektivet har blivit allt mer osynligt i forskningen.

– Det tycker vi är synd, tänk om vi istället kunde ta tillvara på det nordiska, exempelvis genom ett centrum för Nordenforskning, föreslår Åsa Arping. Intresset för nordisk litteratur och Scandinavian Studies är däremot stort ute i världen.

Vad skulle ni rekommendera när det gäller ny, spännande litteratur av kvinnliga författare i Norden?

– Särskilt i Danmark experimenteras mycket med jaget, hur man kan förlora sin identitet och själv bli en fiktion, berättar Lisbeth Larsson. Så ett tips är Christina Hesselholdt.

– Jag tycker att det är spännande hur lyriken har börjat ta över romanens tidigare position som den stora samhällsgenren som kan inrymma i stort sett allt, förklarar Åsa Arping. Många diktare skriver som prosaförfattare samtidigt som romanen blivit alltmer fragmentiserad. Aase Berg och Olga Ravn är två intressanta namn.

– Isländska författare är spännande, de skriver ofta på ett sätt som påminner om magisk realism, förklarar Yvonne Leffler. Det finns också flera intressanta finlandssvenska författare som Sofi Oksanen och Monika Fagerholm.

Text: Eva Lundgren
Foto: Johan Wingborg

Artikeln om Nordisk kvinnolitteraturhistoria publicerades först i GU-Journalen.