Medicinskt resande inte bara en fråga för individen

Forskare verksamma inom humaniora och medicin hade tillsammans med deltagare utanför akademin bjudits in till arrangemanget i Lilla hörsalen den 5 november: en hearing om medicinskt resande.

I panelen fanns Sveriges Radios utrikeskorrespondent för globala hälsofrågor Johan Bergendorff, sjukhusprästen Daniel Brattegård, sjukvårdspolitikern Johan Fält samt forskarna Niclas Hagen, Christian Munthe och Cecilia Pettersson.

Oklart hur stort fenomenet är

Moderatorn och journalisten Lars Mogensen inledde med att fråga Johan Bergendorff hur stor marknaden är, till exempel för att köpa en njure utomlands.

− Att köpa organ är olagligt, men den stora delen av det medicinska resandet är legalt. Hur stort det är vet man inte, men de flesta är människor som har behov av vård som de inte kan få i hemlandet. Det handlar inte om rika människor, de jag har mött kom från medelklassen i länder som Nigeria och Irak, där det till exempel saknas cancerspecialister. Men jag har också träffat patienter som donerat organ för att bli av med sina skulder men där pengarna inte räckte för att bli skuldfri och där den egna hälsan blev sämre. På plussidan är många patienter nöjda, liksom ägarna av sjukhusen och mellanhänderna.

Niclas Hagen berättade om sin forskning kring Huntingtons sjukdom, en ärftlig, fortskridande neurologisk och neuropsykiatrisk sjukdom som ger skador på nervsystemet.

−Jag har mött människor med sjukdomen som skapat kontakt på sociala medier med andra sjuka. De formade på så sätt en sjukdomsidentitet och en kunskapsgemenskap. Det gav ett utrymme att resa iväg i någon mening.

Viktiga moraliska frågor

För filosofen Christian Munhe är moralfrågorna viktiga. Vad händer med de moraliska dimensionerna när man har två desperata människor, en som funderar på att sälja ett organ och en som funderar på att köpa? Hur ska samhället agera?

− Det handlar om glappet mellan den enskilde individens intressen och samhällsintressen. I den globala marknad som gäller för medicinskt resande blir det extra tydligt. För en man som inte har några pengar och vill sälja ett organ kan det vara ett förnuftigt val trots alla orosmoment, det är svårt att moralisera över ett sådant beslut. Då är det lättare att moralisera kring dem som utnyttjar det medicinska resandet som en affärsmodell och själva konsumenterna: i vilken mån blir de själva nedsmutsade och medskyldiga?

Johan Fält, ordförande i Göteborgs hälso- och sjukvårdsnämnd, fick frågan om det medicinska resandet spelar någon roll för sjukvården i Västra Götalandsregionen.

−Visst spelar det roll om någon transplanterar organ i ett annat land, de kan ta med sig bakterier som riskerar att smitta andra här, och dessutom innebär det en risk för dem själva. Så det ett problem för svensk sjukvård lokalt, även om det inte är speciellt vanligt.

En inre medicinsk resa

Litteraturvetaren Cecilia Pettersson har forskat om en inre medicinsk resa, så kallad biblioterapi, där man använder litteratur i syfte att främja hälsan.

−Det är en metod för sjukdomar som berör själen, som depression och utbrändhet. Att genom att läsa glömma sin sjukdom och engagera sig i någon annan och hitta sin friska identitet.

När moderatorn Lars Mogensen bad om ett lästips för just detta hördes skratt från både panelen och publiken.

− Nej, det går inte, svarade Cecilia Pettersson. Men hos de människor jag har studerat gick de flesta från lite mer komplicerad litteratur till litteratur som är lättare att ta till sig, kanske inte så konstigt eftersom deras sjukdom gjorde dem trötta och innebar koncentrationssvårigheter. Så experimentell lyrik ska man inte börja med!

Som engagerad i organisationen MOD, Mer organdonation, har sjukhusprästen Daniel Brattgård jobbat hårt för att respekten för en människas sista vilja ska styra.

−Frågan om organdonation ska bli en naturlig del i livets slutskede. Det handlar om respekt både för den döde och för den som tar emot. Att tack vare en annan människas genorisitet kunna leva vidare kan leda till komplicerade känslor.

Tror på en ökning

Panelen fick sedan svara på frågan om hur vi som individer bör tänka när det gäller medicinskt resande. Många var överens om att det är svårt att säga vad som är rätt och fel, och Daniel Brattgård poängterade att resandet visar hur mycket vi som människor är beredda att utsätta oss för.

−Det är starka krafter som ligger bakom, kanske är de kraftigare än de ekonomiska. Människor är beredda att betala hur mycket som helst eftersom livet är så pass kärt.

Som avslutning fick Johan Bergendorff sia om vart det medicinska resandet är på väg.

−Jag tror det medicinska resandet kommer att öka, men inte så snabbt som de som vill bygga nya sjukhus säger. En sak som driver medicinsk turism är att det är dyrt att behandla hemma, och kan man då resa till länder som Indien istället, kommer fler att välja att göra det.

Hearingen ägde rum den 5 november 2015.