Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Årets hedersdoktor Anna Bikont föreläser 19 oktober

Nyhet: 2017-10-04

Årets hedersdoktor Anna Bikont håller en föreläsning vid Humanistiska fakulteten den 19 oktober, om hur det är att vara polack, jude och journalist i dagens Polen. GU Journalen har träffat Anna Bikont i Warszawa där hon berättade om boken Vi från Jedwabne och kommande bokprojekt.

Den 10 juli 1941 släpades de judiska invånarna i den polska byn Jedwabne ut ur sina hem, misshandlades, förnedrades och tvingades till slut in i en lada som sattes i brand.

Men det var inte tyska nazister som begick illdådet. Istället handlade det om vanliga bybor som dödade sina egna grannar. Årets hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten, Anna Bikont, har skrivit en bok om massakern.

Vi befinner oss på Teatr Nowys uteservering några kilometer söder om centrala Warszawa. Det är i slutet av augusti, 28 grader varmt, och förutom kaffe beställer vi även vatten.

Vi har stämt möte med Anna Bikont, psykolog, författare samt journalist på Gazeta Wyborcza, en tidning hon 1989 var med och startade och som stod nära Solidaritetsrörelsen. Plötsligt är hon där, lite stressad och varm, och ber genast om ursäkt för att hon är några minuter sen; hon har just kört 35 mil på dammiga vägar från en semesterort vid Masuriska sjöarna.

Reportagebok om massaker

Att Anna Bikont utsetts till hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten beror främst på det verk som gjort henne känd även utanför Polen, reportageboken Vi från Jedwabne, från 2004, som 2014 släpptes i svensk översättning av Irena Grönberg (Bokförlaget Atlas).

– Skälet till att jag började intressera mig för Jedwabne var en annan bok som kom ut 2001: Grannar av historikern Jan T Gross. Den fick enormt mycket uppmärksamhet eftersom den visar att det inte alls var, som man tidigare trott, tyska soldater som dödat judarna i byn, utan byborna själva. Många läsare reagerade med ilska, inte kunde polacker vara massmördare, det måste vara ett påhitt.

Ett skäl till att händelserna i Jedwabne avslöjades först efter 60 år var att byn ligger i nordöstra Polen, i den del som Sovjetunionen ockuperade efter icke-angreppspakten med Nazityskland. Det var en del av historien som, fram till Sovjets fall 1991, det helt enkelt inte hade gått att prata om.

– Jag har själv judiskt påbrå, något som jag av en händelse fick veta först som 33-åring, förklarar Anna Bikont. Jag hade stött på en kusin på gatan och sådär i förbigående frågat om han visste något om min morfar. ”Menar du Hirsz Horowicz?” svarade han och plötsligt fick jag veta att jag hade en stor familj som jag inte haft en aning om. För mig var detta något positivt, jag tyckte att jag kunde vara både polsk och judisk samtidigt. Men när jag läste Grannar började jag för första gången ana varför min mamma under alla år hållit tyst om vårt judiska arv.

Ägnade fyra år åt boken

Anna Bikont blev som besatt av Jedwabne. Hon ville gräva djupare i protokollen, försöka hitta de få överlevande judar som fortfarande var i livet och dessutom intervjua både förövare och de som passivt bara stått och sett på.

– Jag tog tjänstledigt för att kunna jobba på boken som kom att uppsluka mig fullständigt i hela fyra år.

Före kriget fanns cirka 3 miljoner judar i Polen. De flesta bodde i särskilda kvarter och barnen gick i judiska skolor.

– Men i Jedwabne bodde judar och icke-judar på samma gator och barnen gick i skola tillsammans. Den där sommardagen 1941 gick alltså människor ut och dödade sina grannar och sina barns klasskamrater.

Förakt mot judar lever kvar

Men det var när Anna Bikont reste till Jedwabne som hon verkligen blev förfärad. För föraktet gentemot de judar som dödats levde ännu kvar.

– Det är svårt att förstå men förövares hat gentemot sina offer kan fortsätta i generationer. Vi ser samma sak i exempelvis Turkiet där folkmordet på armenier 1914 fortfarande förnekas och till och med förlöjligas.

Även om historien om Jedwabne är förfärlig fanns även de som gjorde motstånd.

– En kvinna, Antonina Wyrzykowska, lyckades exempelvis rädda sju judar, och en man räddade en kvinna genom att gömma henne och sedan gifta sig med henne. Även detta fantastiska och oväntade mod är förstås en del av historien om Jedwabne.

I sin bok skriver Anna Bikont om judar respektive polacker som om det handlade om två helt olika folk.

Men judarna var väl också polacker?

– Jovisst, och jag funderade en hel del på hur jag skulle formulera mig. Jag hade kunnat skriva ”katoliker och judar” men det handlade ju inte om religion, utan om vilken folkgrupp man ansågs tillhöra.

Polsk historia fortsätter att engagera Anna Bikont. Bland annat är hon snart klar med en biografi i tre band över Jacek Kuron samt en bok om Irena Sendlerowa, som räddade judiska barn från Warszawas ghetto.

De senaste 250 åren av Polens historia har varit full av krig, förtryck och elände, konstaterar Anna Bikont.

– Man skulle kunna tycka att vi nu, när vi är fria och till och med en del av EU, borde vara lyckliga. Men när Jarosaw Kaczynskis nationalistiska PIS kom till makten 2015 förstod inte ens mina politiskt mycket insatta kollegor på Gazeta Wyborcza vad som hade hänt. Vårt land är uppenbarligen mycket mer splittrat än vi velat inse, med många vinnare men också många förlorare.

Vi dricker lite mer vatten i värmen och Anna Bikont läppjar på sitt kaffe.

– Under 1980-talet var jag helt övertygad om att Solidaritet skulle vinna kampen för demokrati med fria val, yttrande- och pressfrihet. Men något jag inte föreställde mig då var att vi också skulle få samma varuutbud som i Västeuropa. Att som nu, kunna sitta vid en uteservering i Warszawa och njuta av en precis lika god kopp kaffe som man kan få i Paris, nej, det hade jag inte trott på för 30 år sedan.

Text: Eva Lundgren
Foto: Johan Wingborg

FAKTA/ Anna Bikont

Aktuell: Hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten. Håller föreläsningenTo be a Pole, a Jew and a Journalist in Today’s Poland den 19 oktober, klockan 19.15-20.45 i Stora Hörsalen (2150), Eklandagatan 86. Föreläsningen arrangeras av Retorikcentrum.
Jobb: Psykolog, journalist vid den polska tidningen Gazeta Wyborcza, författare till bland annat Vi i Jedwabne.
Bor: I Warszawa.
Familj: Två döttrar.
Den franska översättningen av Vi från Jedwabne (Le Crime et le Silence) tilldelades Europeiska bokpriset 2011. Den svenska översättningen kom ut 2014 på Bokförlaget Atlas.

Länk till intervjun i GU Journalen

AV:

Sidansvarig: |Sidan uppdaterades: 2015-08-17
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?