Länkstig

"Humanister behövs verkligen i Almedalen"

Publicerad

Historikern Ulrika Lagerlöf Nilsson åkte till Almedalen med låga förväntningar och en lite tveksam inställning. Efteråt vill hon däremot uppmana fler från fakulteten att ta chansen och se till att delta på liknande publika arenor. – Humanister är inte precis överrepresenterade i Almedalen, men vi behövs verkligen där, säger hon.

Ulrika Lagerlöf NilssonUlrika Lagerlöf Nilsson är forskare i historia och delar sin tid mellan en halvtidsanställning i redaktionen för Svenskt kvinnobiografiskt lexikon och en halvtid som postdoc inom ett av UGOT-challengesprojekten; AgeCap - Centrum för åldrande och hälsa.

AgeCap är ett tvärvetenskapligt centrum med 130 forskare från sex fakulteter och 16 institutioner, som alla fokuserar på forskning om äldre och deras kapabilitet.

– Jag forskar om synen på äldre och åldrande i ett historiskt perspektiv. Och i ett projekt som jag är på väg att initiera nu kommer jag och en medieforskare tillsammans att titta på bilden av äldre i media under 1900-talet, säger Ulrika Lagerlöf Nilsson.
Hon har även blivit indragen i ett projekt där en doktorand vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi studerar två skilda vårdavdelningar där äldre patienter som kommer in till akutmottagningen vårdas – en som arbetar i team med många olika kompetenser och en mer traditionell vårdavdelning.

– De behövde mina kunskaper när det gäller att få kunskap om vilka de äldre är och vad de har i sitt bagage. Deras bakgrund och livserfarenheter påverkar exempelvis hur de är vana vid att bli bemötta och hur de upplever sin vistelse på lasarettet. Det har också resulterat i att jag nu är biträdande handledare för doktoranden.

Behövs historiska studier om äldre

Historisk forskning om synen på äldre och åldrande behövs verkligen, anser hon.

– Efter att den historiska forskningen lämnade kungar och krig fokuserade man på människor i den produktiva åldern. Det har kommit att bli ett större fokus på barn och ungdomar på senare år men äldre är fortfarande inte mycket uppmärksammade. Så kan vi inte ha det när de äldre blir allt fler, i den historiska forskningen måste vi fokusera även på dem!

Det handlar exempelvis om frågor som hur samhället har ordnat försörjningen för äldre och hur man sett på den, kopplat till klass och kön.

Ulrika Lagerlöf Nilsson var framför allt i Almedalen för att delta i det välbesökta och uppmärksammade seminariet ”Snart är vi fler över 65 än under 16 – kris eller möjlighet?”. I den stora panelen deltog förutom hon och andra forskare från AgeCap även politiska ungdomsförbund, beslutsfattare på olika nivåer, universitetets nya rektor Eva Wiberg, programcheferna för SVT och TV4 samt äldreorganisationerna SPF och PRO.

– Mitt inlägg handlade om att den demografiska förändring vi står inför, den har vi faktiskt varit med om tidigare. Vi har gjort den resan förut. Genom att blicka tillbaka kan vi se hur både samhället och individen har potential att lösa frågan, även om vi inte vet hur det kommer att ske den här gången. Det handlar inte om att vi därmed bara kan sätta oss still och vänta – det krävs självklart aktivitet – men att det löser sig, det kan vi vara säkra på. Människan har alltid anpassat sig efter de förutsättningar som ges.

Måste även blicka bakåt

Almedalsveckan har ett extremt fokus på nutiden och på framtidens utmaningar, påpekar Ulrika Lagerlöf Nilsson.

– Men hur ska vi kunna förstå vår nutid och möta vår framtid om vi inte har förståelse för de processer som lett fram till detta nu?

Årets vecka i Almedalen kom till ganska stor del att kretsa kring att den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen tillåtits att medverka, något som lett till att många också valde att bojkotta Almedalen i år. Det är synd, tycker Ulrika Lagerlöf Nilsson. Representanter för en statlig myndighet bör vara på plats och som forskare inte minst för att förmedla den kunskap man besitter, anser hon.

– Jag tycker att det är viktigt med dessa arenor som är under debatt nu, som Almedalen och Bokmässan. Ger vi bort de här arenorna – vad har vi då kvar?

Det hon som forskare på Humanistiska fakulteten framför allt uppskattade med Almedalen var alla möten som uppstod, både i samband med seminarier men också på mingel och middagar i form av rundabordssamtal där hon fick chansen att möta personer från helt andra forskningsfält och på helt andra positioner i organisationen.

– Jag hade ganska låga förväntningar inför Almedalen och tänkte ”vad ska jag där och göra?”. Men jag tror verkligen att det är viktigt att vara med och att våra frågor sätts på dagordningen, säger hon.