Hon forskar om barns och ungas möjligheter till demokratisk delaktighet

Ungdomsfullmäktige ville arrangera en vattenbana under Kulturkalaset 2015, som ett sätt att skapa en mötesplats för unga från hela Göteborg. Förslaget mötte hårt motstånd av de vuxna politikerna men blev till slut verklighet. Vattenbanan i Näckrosparken utanför Humanistiska fakulteten blev en succé och den enkätundersökning som gjordes på plats visade att besökarna verkligen kom från hela Göteborg.
FOTO: Andreas Carlsson

Jeanette Sundhall började intressera sig för ungdomsfullmäktige när hon hörde en presentation av deras ordförande på en konferens.

– Då var det en vuxen i publiken som kom med förslag på frågor hen tyckte att UF borde jobba med, men ordföranden var väldigt tydlig med att det är ungdomsfullmäktige själva som formulerar vilka frågor de arbetar med. Det gjorde att jag började fundera på hur samarbetet mellan barn och vuxna fungerar i ett projekt som är vuxeninitierat och som syftar till att barn ska få utöva sin rätt till delaktighet.

Kollektivtrafiken viktig fråga för UF

Något som förvånade henne när hon följde ungdomsfullmäktige var deras stora engagemang i kollektivtrafikfrågor. UF har i över tio år kämpat för gratis kollektivtrafik för barn och unga. Förutom att de sommarlovskort som delats ut under tre somrar är deras idé så har UF drivit igenom att terminskorten för skolelever ska gälla till klockan 22 istället för klockan 19. De fortsätter också att argumentera för att de även ska gälla på helger och lov, som ett sätt att motverka segregering och skapa mötesplatser för alla i Göteborg, samt för att barn och unga inte ska behöva vara beroende av sina vårdnadshavare.

– Jag blev också förvånad över bredden på frågorna de engagerar sig i – och över bemötandet från de vuxna politikerna.

Beskrivs i ny bok

Jeanette Sundhall har precis skrivit om forskningsprojektet i ett kapitel i den omfattande boken Barn- och ungdomsvetenskap. Grundläggande perspektiv. I kapitlet Åldersmaktordningen och barns rätt till delaktighet diskuterar hon åldersmaktordningens betydelse för barn och hur den påverkar barns möjligheter till delaktighet i demokratiska processer.

– Begreppet åldersmaktordning är okänt både inom akademin och utanför, just för att ålder inte självklart betraktas som en maktordning. Ålder ses som något biologiskt och kronologiskt. Precis som kön har betraktats (och fortfarande betraktas) som något enbart biologiskt, men där har ju forskning och sociala rörelser gjort att det har ifrågasatts och att fler nu betraktar kön som, mer eller mindre, en social konstruktion.

Skillnader och likheter med andra maktordningar

De flesta brukar dock hålla med om att det råder en obalans i maktförhållandet mellan barn och vuxna.

– När jag pratar med studenter och andra om åldersmaktordningen så håller ju alla med om att en sådan maktordning finns och de har också många exempel på erfarenheter av hur den verkar.

Det som skiljer åldersmaktordningen från andra maktordningar som exempelvis könsmaktordningen är att ålder är en flytande kategorisering – vi byter helt enkelt ålder genom hela livet. Det medför att erfarenheter av inkluderingar och exkluderingar, förtryck och diskriminering för en och samma individ ändras under ett livslopp – även om åldersmaktordningen i sig själv består.

Jeanette Sundhall har även i sin tidigare forskning uppmärksammat att vuxenhetsnormer är betydelsefulla för barns möjligheter att delta i demokratiska processer och för att förstås som politiska subjekt.

Vuxenhet betraktas som norm – men vad är alternativet?

– Alternativet är att vi slutar betrakta ålder som att det automatiskt säger något om en person och vad den personen kan/bör kunna. Det handlar ju också om att bli medveten om att vuxenhet är norm och att barn som grupp därför blir exkluderade på en rad sätt och i en rad olika sammanhang. Men också om att äldre människor blir det. De är visserligen vuxna, men ”has-beens”, säger Jeanette Sundhall.

Att vuxna, i arbetsför ålder, betraktas som normen hänger ihop med att de räknas som närande, menar hon. Vuxenhetsfasen tillskrivs högre status än andra livsfaser för att vuxna arbetar, betalar skatt och bidrar till samhället. Till skillnad från individer i livsfasen barndom, ungdom och ålderdom som istället betraktas som tärande.

Ungas perspektiv

Ett begrepp som används i forskningen är ”becomings-synen”, som handlar om att vuxna betraktas som färdigsocialiserade medan barn och unga betraktas som på väg mot det tillståndet – vilket har bidragit till att objektifiera barn och förneka dem positioner som exempelvis politiska subjekt, menar Jeanette Sundhall.

Ett annat begrepp som brukar användas är ”childism-begreppet”, som i korthet går ut på att barns erfarenheter av att vara barn ska erkännas som viktiga. Att de kunskaper barn har om sina egna liv måste erkännas som politiskt betydelsefulla och få lov att göra verklig skillnad.

– Jag hörde till exempel en diskussion på radio för något år sedan, där det diskuterades ett lagförslag om att barn till föräldralediga skulle få rätt att vara heltid på förskolan. Förskollärare, föräldrar, förskolechefer och politiker tillfrågades men den grupp som faktiskt berörs allra mest, barnen, hördes över huvud taget inte i radioprogrammet.

Ifrågasätts på grund av vuxenhetsnormer

Ett exempel som Jeanette Sundhall anser visar på hur barn och unga har svårigheter att få delta i demokratiska processer utan att bli ifrågasatta på grund av vuxenhetsnormer är när ungdomsfullmäktige ville arrangera en 140 meter lång vattenbana på Göteborgs kulturkalas 2015.

Ett av UF:s mål är att minska segregeringen i Göteborg, genom att till exempel skapa mötesplatser för unga, och de ville arrangera vattenbanan med det syftet. Förslaget mötte dock hårt motstånd av de vuxna politikerna och långt ifrån alla antog ett childistiskt perspektiv; att rätten att definiera vad som är politiskt viktigt inte enbart tillhör vuxna.

Vattenbanan fick till slut klartecken och blev en stor succé. En enkätundersökning som gjordes visade också att de besökande barnen och ungdomarna verkligen kom från hela Göteborg.

Jeanette Sundhall anser att det absolut finns de politiker som verkligen lyssnar och är genuint intresserade, men att ungdomsfullmäktige kunde användas mycket, mycket mer.

– Tänk om Göteborgs vuxna politiker tog in barns erfarenheter av att leva i en segregerad stad i sitt arbete. Det skulle verkligen kunna göra skillnad!