Kubakrisen - ett bortglömt kulturarv
Hur påverkade Kubakrisen 1962, då supermakterna USA och Sovjetunionen var nära ett kärnvapenkrig, Kuba och människorna där? En ny samtidsarkeologisk bok ger röst åt de minnen och berättelser som tidigare inte kommit till tals i den stora berättelsen om Kubakrisen – och som tillsammans med materialet på kärnvapenbaserna snart är helt borta.
Bild: En av de raserade hangarerna för montering av raketkroppar och kärnvapenstridsspetsar.
Den så kallade Kubakrisen var en av de allvarligaste händelserna under det Kalla kriget. I oktober 1962 befann sig de två supermakterna USA och Sovjetunionen på gränsen till ett kärnvapenkrig. Krisen löstes på diplomatisk väg i slutet av oktober och de kärnvapenmissiler som Sovjetunionen placerat, på nio platser runtom på den kubanska landsbygden, fraktades tillbaka.
Krisens förlopp och betydelse har studerats ingående ur olika perspektiv av ett stort antal historiker, primärt verksamma i USA och Västeuropa.
– Detta har berikat kunskapen om krisen men den stora berättelsen om Kubakrisen har samtidigt återupprepats så många gånger att andra typer av material, minnen och berättelser har kommit att hamna i skymundan. Ett kubanskt perspektiv på krisen har också till stora delar varit frånvarande, säger Håkan Karlsson, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Före detta sovjetiska kärnvapenbaser
Under de senaste 14 åren har han därför, i samarbete med kubanska kollegor från Instituten för historia och antropologi i Havanna, dokumenterat och analyserat detta ”bortglömda” kulturarv från Kubakrisen, med arkeologiska och antropologiska metoder.
Materialet består av kubanska historiska källor och av de materiella lämningar som återfinns på de före detta sovjetiska kärnvapenbaserna, återanvändningen av detta material, samt av lokala minnen och berättelser från människor boende på den landsbygd och i de mindre byar som omger baserna.
– I dagsläget börjar detta arbete få en akut karaktär då materialet på baserna inte har något antikvariskt skydd och därför kontinuerligt försvinner och återanvänds. Den generation som har personliga minnen och berättelser från krisens lokala perspektiv börjar också försvinna av åldersskäl. Detta unika material, och de lärdomar man kan dra, riskerar därför att försvinna helt inom ett fåtal år.
Bok ihop med kubansk historiker
Arbetet har genom åren avsatt sig i ett större antal vetenskapliga publikationer. Den senaste är boken The Missile Crisis from a Cuban Perspective. Historical, Archaeological and Anthropological Reflections. Boken, som ges ut på Routledge förlag, är ett samarbete mellan Håkan Karlsson och den kubanske historikern Tomás Diez Acosta. Den presenterar krisen från ett kubanskt perspektiv och använder sig av historiska, arkeologiska och antropologiska källor.
– Boken kompletterar och berikar den stora berättelsen om Kubakrisen med hjälp av ett tidigare oanvänt, och till stora delar bortglömt, källmaterial i form av arkivmaterial, materiella och immateriella lämningar, säger Håkan Karlsson.
Kontakt:
Håkan Karlsson, tel: 031-786 52 56, 0709-83 17 76, e-post: hakan.karlsson@archaeology.gu.se
Bild: Ett exempel på återbruk av material från en av baserna - bygget av en svinstia.