Scenmiljön förstärker uppfattningen om filmkaraktärers kulturella identitet
Filmkaraktärer från den vita överklassen placeras i rum med bokhyllor för att markera ett historiskt bildningsarv, medan ursprungsbefolkningen istället skildras i naturen. I en avhandling analyseras hur kulturell identitet kommuniceras genom olika scenmiljöer i tre samtida filmer från Latinamerika.
Avhandlingen i spanska undersöker sambandet mellan identitet och rum i filmer.
– Den filmiska blicken medför en estetisering av just denna relation. För att upptäcka hur länken mellan rum och identitet är konstruerad och inte något naturligt eller givet utforskar jag den estetiska processen. Syftet har varit att undersöka hur etnisk-kulturella identiteter formas i förhållande till de representerade rummen, särskilt de som relateras till vitheten och de som kretsar kring ursprungsfolk, säger doktoranden Leticia Gomez.
– Vanligtvis framställs den kulturella identiteten i film och litteratur tillsammans med andra identitetsmarkörer som religion och klass. Jag tar istället fasta på de rumsliga relationerna och scenmiljöerna för att se hur olika karaktärers etno-kulturella identitet kommuniceras i filmerna.
Som utgångspunkt för studien har Leticia Gomez valt tre filmer från Bolivia, Peru och Argentina; Zona Sur (Södra området) regisserad av Carlos Valdivia, La teta asustada (Faustas Pärlor) som är ett verk av Claudia Llosa och Daniela Seggiaros Nosilatiaj. La Belleza (Beauty).
Liknande rum
I alla tre filmerna förekommer liknande rum där identiteten gestaltas: överklassvillor, trädgårdar och öppna landskap.
– Dessa rum och miljöer artikulerar en rad betydelser som hämtas utanför filmerna, till exempel visas personer från ursprungsbefolkningen ofta ute i naturen. Den vita överklassen ställer man i rum med bokhyllor och andra attribut som markerar ett historiskt bildningsarv. Man ger på så sätt personerna en kulturell identitet genom rummet de befinner sig i och deras karaktärsutveckling är beroende av den rumsliga gestaltningen.
Leticia Gómez menar också att man omvänt ger rummen en mening genom karaktärernas agerande.
– När personerna utför ritualer i naturen understryks miljöns betydelse för dem i nutiden. Lika intressant är det när karaktärerna gör något som ”inte är på sin plats”, när de så att säga kolliderar med rummet, exempelvis när ett hembiträde avbryter städningen och sätter sig ner i den praktfulla soffan i vardagsrummet.
Hon ser en vidare användning av analysmetoden när identitetsfrågor diskuteras i olika sammanhang.
– Kulturellt identitetsskapande är ett viktigt ämne. Hur beskriver vi oss själva och hur ser andra på oss? Genom att relatera till rum och identitet är man mer i samtiden, istället för att till exempel prata om vilket land man föddes i eller vilken religionsuppfattning ens föräldrar har.
Avhandlingen Encuadres espaciales en la representación de las identidades étnico-culturales en La teta asustada, Zona Sur y Nosilatiaj. La Belleza försvarades vid en disputation den 29 september 2017.
Kontakt:
Leticia Gómez, e-post: leticia.gomez@sprak.gu.se