Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Forskare utan morgondag

Nyhet: 2019-06-25

– För en forskare som lever i förtryck finns ingen morgondag. Det enda man har är nuet som det gäller att göra så mycket som möjligt av.
Det säger Leila Papoli-Yazdi som är en av Göteborgs universitets nya Scholars at risk-forskare.

Att Leila Papoli Yazdi ägnat sig åt arkeologi beror bland annat på att hon inspirerats av sin pappa som var geograf vid Sorbonne i Paris när hon växte upp. Men framför allt är hennes forskningsområde, samtidsarkeologi, ständigt aktuellt, särskilt när hon undersöker platser där konflikter eller katastrofer ägt rum. Ofta arbetar hon tillsammans med sin man, Omran Garazhian, som också är arkeolog.

– Under de senaste hundra åren har fyra generationer iranier tvingats kämpa för frihet, både mot ryssar, britter, amerikaner, oljeindustri och inhemska ledare av olika slag. Iransk historia är inte så enkel, som våra makthavare vill få oss att tro, utan full av komplikationer och märkliga öden.

Rebellisk journalist

Bland annat forskar Leila Papoli Yazdi om Jahangir Khan, en rebellisk journalist som avrättades 1908 under den konstitutionella rörelsen i Iran, som följdes av en rysk invasion.
En annan märklig person i Irans historia är Khazal Khan som i början av 1900-talet var shejk över provinsen Khuzestan. 2008 var Leila Papoli Yazdi i Kuwait för att undersöka de numera raserade byggnader som han lät uppföra där.

– Khazal Khan blev förmögen genom sitt samarbete med the Anglo-Persian Oil Company, nuvarande BP, och han anses ha startat en revolt mot Irans ledare Reza Shah. Den misslyckades och 1936 blev han mördad. Bland somliga araber ses han som en hjälte medan han i Iran uppfattas som en brittisk spion. Det ligger nog något i det; under min utgrävning av hans hus i Kuwait kunde jag inte låta bli att lägga märke till att det låg nära den dåvarande brittiska ambassaden.

Känd konstnär

Tillsammans med sina kollegor har Leila Papoli Yazdi också forskat om Neshatträdgården utanför staden Firoozeh i nodöstra Iran samt undersökt den kände konstnären Kamal al Molks hus i samma område.

– I Neshatträdgården hittade vi bland annat vapen och ammunition vilket fick oss att misstänka att platsen inte bara varit en idyll utan också spelat en hittills okänd roll för politiskt motstånd.

2003 var Leila Papoli Yazdi i Bam, några månader efter den förödande jordbävningen då cirka 40 000 människor dog och den 2000 år gamla stadskärnan förstördes. Bland annat undersökte hon nya och gamla begravningsplatser i staden.

Känslig forskning

I Iran, där all historia uppfattas som politisk, är förstås forskning om de senaste hundra åren särskilt känslig. Ändå var Leila Papoli Yazdi helt oförberedd när hon och hennes man 2010 tvingades lämna sina arbeten som lärare och forskare vid Bu Ali Sina-universitetet i Hamadan.

– Plötsligt fick vi veta att vi blivit förflyttade till högskolan i Neyshabur, en mindre stad i nordöstra Iran. Någon förklaring till varför vi måste flytta fanns inte. Lite senare blev jag avstängd från all undervisning och förlorade möjligheterna att forska, också utan att få veta varför. Att inte tillåtas arbeta var ett hårt slag för mig.

Gästprofessur

Därför tackade hon med glädje ja när professor Susan Pollock vid Freie Universität Berlin 2012 erbjöd henne en treårig gästprofessur, finansierad av Humboldtstiftelsen. Under de åren forskade hon bland annat om kvinnokroppen i politisk propaganda, från den sasanidiska epoken i 200-talets Persien fram till idag.

– Alla frågar mig alltid om kvinnoförtrycket och de svarta slöjor man tvingas bära men tyranniet i Iran handlar om så mycket mer. Bland annat förtrycks landets många minoriteter, som azerer, kurder, turmener, balucher och araber, samtidigt som ekonomin eroderat till den grad att landet riskerar hungersnöd.

Scholars at Risk

2015 återvände Leila Papoli Yazdi till Iran men fortfarande utan att få arbeta.

– En vän berättade för mig om SAR, Scholars at Risk, och jag blev förstås intresserad. Att jag ville komma till Göteborgs universitet beror på att det finns så väldigt mycket intressant arkeologisk forskning här. Jag har nu varit här sedan mars och har hållit flera föreläsningar för studenterna. Och i Världskulturmuseets samlingar har jag hittat nya intressanta forskningsobjekt, bland annat tandläkaren Bertrand Hybennet från Göteborg som åkte
till Iran för att samla på vapen och antikviteter.

Till sommaren kommer hennes man och 14-årige son hit. Men vad som händer när hennes år som SAR-forskare är över vågar Leila Papoli Yazdi inte tänka på.

– Som förtyckt forskare sitter man inte och funderar över semesterplaner eller vad man ska göra nästa år, för det vet man ju inte. Istället försöker man ta vara på varje dag på bästa sätt. För min del handlar det om att forska och skriva så mycket jag bara kan, nu när jag har chansen.

Fakta SAR

Göteborgs universitet är sedan 2013 medlem i det internationella nätverket SAR, Scholars at Risk, som bland annat ger skydd åt forskare som inte kan vara verksamma i sina hemländer. SAR-nätverket består av över 500 universitet i världen i 40 länder
Hösten 2015 var GU det första lärosäte i Sverige som tog emot en SAR-forskare.
Den 9 mars 2016 lanserades en svensk sektion av SAR som koordineras av Göteborgs universitet.

Fakta Leila Papoli Yazdi

Aktuell: Arkeolog och Scholars at Risk-forskare vid institutionen för historiska studier.
Familj: Maken Omran Garazhian samt 14-årig son.
Ursprung: Iran.
Intressen: Skriva skönlitteratur samt rock, särskilt metal.
 

Text: Eva Lundgren
Foto: Johan Wingborg

Texten publicerades ursprungligen i GU Journalen nr 3 2019.

AV: Eva Lundgren

Sidansvarig: |Sidan uppdaterades: 2015-08-17
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?