Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Språket ger makt

Nyhet: 2014-11-06

Panelen. Foto: Helena Åberg

– När du lagrat ett lands sånger och dikter mellan dina revben har du något som ingen nationalist kan ta ifrån dig! För världen är inte bara uppbyggd av atomer utan också av berättelser och språk. Så sade Mustafa Can under en hearing på Humanisten. Ämnet var Vem får tala och vad kan vi tala om?

Lilla hörsalen var fullbokad inför arrangemanget den 5 november: en hearing om språk som inkluderar men också exkluderar. I panelen fanns författaren Mustafa Can, chefredaktörerna Patrik Hadenius och Jenny Hostetter samt forskarna Sally Boyd, Anna Gunnarsdotter Grönberg och Magnus P. Ängsal.

Moderator John Chrispinsson. Foto: Gunilla J Parlenvi– Det var på alla sätt ett lyckat arrangemang både till form och innehåll, vilket märktes inte minst av åhörarnas reaktioner. John Chrispinsson var en utmärkt moderator och lyfte med hjälp av paneldeltagarna språkets inkluderande och exkluderande från både sociala och politiska perspektiv. Hearingen är ett sätt att föra fram forskning vid Humanistiska fakulteten och bidra till en dialog mellan forskare och andra aktörer på den offentliga arenan – det tycker jag att vi lyckades med igår, sammanfattade forskningssamordnare Sigríður Beck eftermiddagen.

Moderatorn John Chrispinsson inledde med att fråga panelen vilka språkliga erfarenheter de själva hade.
– Jag kom hit från USA i mitten av 1970-talet, förklarade Sally Boyd. Eftersom jag själv blev tvungen att lära mig ett nytt språk började jag forska om tvåspråkighet och om hur människor växlar mellan språk, ibland i samma mening. Att vi i Sverige har människor med annan språklig bakgrund innebär en väldig rikedom som vi borde ta tillvara mycket bättre. Under Irakkriget fanns här exempelvis reportrar som kunde arabiska, vilket gav oss en helt ny möjlighet att förstå en konflikt som utspelade sig långt från vårt land.

Anna Gunnarsdotter Grönberg berättade att hon som tjugoåring var barnflicka på Island.
– Att umgås med barn är ett fantastiskt sätt att lära sig ett nytt språk. Jag läste Astrid Lindgren på isländska för fyraåringen och hon rättade mig så fort jag uttalade något fel. Det finns en ökad medvetenhet om språkliga förändringar idag. Jag hör exempelvis pronomenet hen dagligen numera och även en börjar användas alltmer istället för man. Intresset kanske beror på att alltfler människor uttrycker sig i sociala medier och därmed sprider sina egna ord i det offentliga rummet.
För Magnus P. Ängsal var det när han började studera tyska som han fick syn på sitt eget svenska modersmål.
– Många tror att alla som talar svenska är kompetenta inom språkets samtliga områden, men så är det ju inte. När min dator nyligen gick sönder upptäckte jag att jag var funktionell analfabet inom datorteknik, jag förstod helt enkelt inte vad teknikerna sade.

Mustafa Can. Foto: Gunilla Johnander ParlenviMustafa Can hade skrivit ett brev till sig själv som han läste upp, om hur hans familj 1976 kom till Sverige från Turkiet.
– Vi hamnade i den stora världen, alltså i Skövde. Jag växte upp i en miljö med invandrare, alkoholister och ensamstående mammor men med ett bibliotek och engagerade lärare som gav oss barn insikten att vi kunde bli något annat än det vi var födda till. Med Nils Holgersson började min värld vidgas, Gunnar Ekelöf lärde mig att det som är botten i andra också är botten i mig. Utan språket är man dömd att inte klara klassresan.

För klass handlar inte bara om ekonomi utan också om makten över ens position i samhället och om hur andra betraktar en. Jag känner personer som äger 10 restauranger men jag är ändå rikare eftersom jag äger ett språk.
Att verkligen kunna ett språk innebär bland annat makten att ge sitt språk volym och exempelvis kunna skälla:
– Istället för att säga ”din jävla idiot” när man blir arg kan den som har makt över sitt språk exempelvis dra till med: ”Är du en människa eller är du bara en meningslös ansamling av atomer!”

Debatten tände till när Patrik Hadenius råkade säga ”på panelen” varpå Mustafa Can rättade: Det heter väl ”i panelen”? Hade det varit tvärtom, att en blond svensk rättat en invandrare från Turkiet, hade publiken knappast skrattat så som de gjorde nu, påpekade panelen.

Jenny Hostetter, chefredaktör för Världen&vi, en tidning för SFI-elever, ställde frågan om vad som händer med ett samhälle där stora grupper är tysta och inte får göra sig hörda. Bland annat svarade Anna Gunnarsdotter Grönberg att det förstås är ett problem att vissa grupper inte får tillgång till den offentliga arenan men att det inte bara handlar om invandrare. Också klass, ålder och funktionsnedsättning spelar roll.
– Språk är mycket mer än språk, påpekade Patrik Hadenius. Så fort man pratar om språk blir det lustfyllt. Idag har var femte person i landet inte svenska som modersmål, vilket gör mig övertygad om att attityderna till språk kommer att förändras.

Det är positivt med språklig variation, menade Magnus P. Ängsal.
– Å ena sidan har vi ett språksystem med en uppsättning normer, det finns inte ett enda språk utan regler. Å andra sidan måste vi vara toleranta mot variation. I Tyskland används begreppet språkkritik, där barn i skolan får lära sig språklig sensibilitet och att dra fram normerna i ljuset så att de kan förhålla sig till dem. Något liknande borde vi ha i Sverige.

Sally Boyd menade att man borde undvika termen ”modersmål”.
– Ordet kan vara exkluderande, det skapar ett vi-dem-tänkande. Vi tillhör alla en enda språkgemenskap, det finns inga naturliga gränser.

Det går inte att entydigt definiera tvåspråkighet, påpekade Magnus P. Ängsal. Hur kompetent ska man vara på ett språk för att anses kunna det?
– Vi måste vara försiktiga med hur vi definierar grupper. Det finns många med svenska som modersmål som inte behärskar språket på en professionell nivå.
Skolans betydelsefulla roll betonades av alla i panelen men också vikten av att satsa resurser på att alla människor som kommer hit får lära sig språket.
– Mina lärare fick oss elever att känna att vi var värdiga att upptäcka världen, berättade Mustafa Can. Vi fick ett lustfyllt och kärleksfullt förhållande till språket. Hade jag inte haft Mildred och alla andra engagerade lärare hade jag aldrig varit här!

Fakta

Hearingen ägde rum den 5 november 2014 i Lilla hörsalen på Humanisten och filmades av Medieteknik vid Göteborgs universitet.

Medverkande i panelen:

Mustafa Can, journalist och författare; Patrik Hadenius, chefredaktör för bland annat Forskning&Framsteg och Språktidningen samt hedersdoktor vid Göteborgs; Jenny Hostetter, chefredaktör för Världen&vi, ett magasin för vuxna med svenska som andraspråk; Sally Boyd, professor i lingvistik; Anna Gunnarsdotter Grönberg, universitetslektor i svenska språket och översättare samt Magnus P. Ängsal, universitetslektor i tysk språkvetenskap.
Moderator: John Chrispinsson, journalist och programledare.

Läs mer om deltagarna och arrangemanget.

AV:

Sidansvarig: |Sidan uppdaterades: 2015-08-17
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?