Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Språkkunskaper tog henne ut i världen

Cecilia Attefors

 Cecilia Attefors har bott utomlands i perioder. Hon har gått flera utbildningar och arbetat med olika saker. Språk går som en röd tråd genom allt hon företar sig. Hon har sällan planerat mer än ett halvår i taget, och menar att små steg, om de går i rätt riktning, ändå tar en dit man vill. Och just nu trivs hon där hon är, som informatör för FN i Sydsudan.

 

 

– Nu har jag precis fått ett kontrakt på ett år. Det var länge sedan jag visste så lång tid i förväg vad jag skulle göra det närmsta året. Men har man bara en riktning att följa, så behöver man inte vara så orolig för detaljplaneringen, säger Cecilia Attefors.

Hon började sina studier med engelska på högskolan i Halmstad, tyska vid Lunds universitet och svenska och engelska vid Göteborgs universitet. Sedan gick hon en tvåårig översättarutbildning också den vid Göteborgs universitet. Efter den sökte hon och fick praktik vid FN sekretariatets kommunikationsavdelning i New York där hon arbetade med omvärldsbevakning och extern kommunikation. Hon säger att det var språkkunskaperna som gjorde att hon fick jobbet.

Cecilia Attefors har alltid varit intresserad av samhällsfrågor, och under hennes sju månader vid FN i New York blev världspolitiken så mycket mer påtaglig.
– Jag kom dit strax innan elfte septemberattacken och den präglade mycket av min tid i New York. Dessutom fick FN Nobels fredspris och det var ju också viktigt. Man kände att man var i händelsernas centrum. En kväll när jag jobbade sent stod Gerhard Schröder vid hissen när jag klev ur.

Trist med språkslarv

Efter praktiken, när hon varit hemma några veckor ringde Ulla Nylin vid International Mobility Office, och tipsade om att det fanns en assistenttjänst att söka vid Sveriges EU-representation i Bryssel. De behövde någon som kunde prata franska i receptionen.

– Jag behövde bättra på min gymnasiefranska och ville gärna veta mer om den svenska utrikesförvaltningen, så jag sökte och fick jobbet. Under tiden i Bryssel bytte jag också jobb en gång. Bryssel var okej i början, men sedan kändes det byråkratiskt och trögt och var inte så kul. På min avdelning var det framförallt jurister, samhällsvetare och ekonomer som efterfrågades. Dessutom tyckte jag att de var lite nonchalanta när det gällde språk. Jag kunde få höra att det inte gjorde så mycket om man skrev april på svenska med stort A, ”för man fattar ju ändå vad man menar”. Och sådant irriterar mig. Man skulle ju aldrig publicera en underexponerad bild, bara att för man ändå ser vad den föreställer.

Från journalist i Sverige till informatör i Sydsudan

Cecilia Attefors läste platsannonser och för alla arbeten som hon var intresserad av skulle man vara journalist. Så därför sökte hon sig till journalistprogrammet i Stockholm. Sina sex månaders praktik gjorde hon på Helsingborgs Dagblad. Efter praktiken fick hon sommarjobb och sedan förlängt i omgångar. Tillslut hade hon varit fyra år på tidningen. Mot slutet började hon fundera över om det var där hon skulle stanna, eller om det var dags för något nytt.

Mycket lägligt ringde Räddningsverket och undrade om hon, som hade erfarenhet av internationellt arbete, kunde vara intresserad av att ingå i deras personalpool. Tipset att ringa just henne kom från Ulla Nylin ¬– naturligtvis. Efter rekryteringsprocessen och en introduktionsutbildning blev hon skickad till Khartoum i Sudan som informatör vid FNs samordningskontor för humanitärt bistånd. Det var 2009 och i landets västra del pågick en väpnad konflikt med stora humanitära behov som följd. Förra året flyttade hon söderut till södra Sudan, numera Sydsudan.

Det bästa med hennes jobb är att det är både intressant och utmanande, tycker hon. På frågan om hur annorlunda det är jämfört med journalistjobbet på Helsingborgs Dagblad, svarar hon att visst finns det skillnader, men faktiskt också likheter.

– Precis som när man är journalist får man stå på den utsattas sida, förklara och gå till botten med saker och ting så mycket man kan. Och att samla information gör jag här också.

Mer lika än olika

Hon tycker att hon har nytta av alla sina utbildningar.
– Jag har användning av mina språkkunskaper och förmågan att diskutera språk. Som journalist vet jag hur man presenterar information och är noga med källkritik, som översättare vänjer man sig också snabbt att söka information på nätet. Man måste förstå vad en text som man ska översätta handlar om, annars blir det inte bra.

Cecilia Attefors säger att hennes utlandserfarenheter har gett henne känslan att världen är väldigt liten, samtidigt som den är så väldigt stor. Hon har också märkt att man rätt snabbt hittar gemensamma nämnare hos människor man möter världen över, att vi är rätt lika, trots att våra grundförutsättningar är så olika.

Text: Annika Söderpalm

Intervjun gjordes vid alumndagen under den årliga Global Week 23 november 2011.

 


 

Sidansvarig: Gunilla Johnander Parlenvi|Sidan uppdaterades: 2011-12-19
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?