Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Rebecka Vilhonen om konst

För tre år sedan flyttade Rebecka Vilhonen från den finska västkusten till den svenska motsvarigheten. Åbo byttes mot Göteborg och studier i historia. Idag arbetar hon som ordförande för Göta studentkår.

– Jag är i princip chef för hela organisationen. Folk frågar ibland vad jag gör som kårord­förande. Det är svårt att svara på, men jag brukar säga att jag är lite ekonomitant som attesterar fakturor, håller koll på budgetar, möter studenter, informerar om vårt arbete i Göta studentkår och träffar andra kårordföranden runtom i Sverige. Ibland går jag bara omkring och städar.

Det finns många anledningar till varför student­kåren finns. Dels står det i Högskole­lagen. Dels fungerar den som ett fackförbund för studenterna, för att ta vara på deras rättigheter och göra deras röster hörda i universitetets olika beslutande organ. Rebecka och hennes kollegor påverkar studenternas utbildningar varje dag.

– Det var aldrig något snack om jag själv skulle börja plugga eller inte. Jag hade en dröm om att bli någon slags konstnärsballerina, men det tåget hade tyvärr gått. Sen frågade jag mig vad jag mest av allt var intresserad av? Historia. Jag älskar konst. Och pengar. Så jag läste en del ekonomisk historia och planerar att skriva om konsthistoria i min masteruppsats.
Egentligen hade hon inga planer på att utbildningen skulle leda till jobb. Det viktigaste var att hon fick läsa det hon tyckte var intressant. Att söka jobb fick bli ett senare problem.

Jag älskar konst. Och pengar.– Jag har ju nya planer varje dag egentligen. Jag kan aldrig bestämma mig för vad jag ska göra. Men ekonomisk historia handlar mycket om varför världen ser ut som den gör. Det fascinerar mig mycket. Varför har vi så dålig jämställdhet i världen? Vi i väst sitter med lyx­problem medan vissa länder i Afrika upplever ren misär. Utvecklingsfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Ett annat område jag gärna skulle vilja jobba med är Öst- och Västeuropa. Jag älskar kontrasten mellan öst och väst. Det händer mycket där borta i Östeuropas näringsliv.

Hon skrev en uppsats om finanskriserna på 60-talet, 70-talet och nu senast 2008. Men så började konsten verka allt mer spännande, återigen.
– För ett tag sen blev jag intresserad av att börja arbeta på auktionsverk. En intressant värld där konst och pengar kombineras, kanske vill jag gå den vägen istället? Ja, jag har nya planer varje dag. Först ska jag göra ett bra jobb som kårordförande.

Hennes arbetsplats är en k-märkt byggnad i rött tegel med många år på nacken. Mitt i centrala Göteborg.
– Här har det inte renoverats på många år, kan jag säga. Det är ingen lyx man möts av som student när man kommer hit. Pengarna läggs på annat som är bra för studenterna. Men vi har fin konst.

En annan mötesplats är Humanisten, fakultetens huvudbyggnad.
– Det är en väldigt speciell miljö och jag trivs verkligen där. Det är som ett andra hem för mig. Man bara ”hej, hej, hej, hej” till alla man känner där i huset. Jag har även läst vid Samhällsvetenskapliga fakulteten och Handelshögskolan på Göteborgs universitet. Alla fakulteter har sin egen atmosfär och känsla. På Humanisten är det väldigt avslappnat. Du hittar de mest ambitiösa människorna på jorden, passionerade över sitt språk eller sin filosof. Här finns också personer helt utan planer, till exempel någon som bara råkade komma in på grundkursen i fornkyrkoslaviska och ännu inte vet vad han eller hon ska göra med sitt liv. Men det är precis så det ska vara.

Läs fler studentintervjuer i broschyren Bli Humanist

Läs fler längre artiklar i magasinet TIO om de viktiga frågorna

 Rebecka var ordförande i Göta studentkår 2014. Rebeckas utbildning i urval: historia, ekonomisk historia, tyska.

Läs mer om kurser och program i historia

Rebecka Vilhonen.  Foto: Kristian Sahlberg, Mecka för GU

Rebecka Vilhonen har studerat historia

Rebeckas Göteborg

The Queen: En pub som jag och mina vänner alltid brukade gå till. Nu får de lite smygreklam men det struntar jag i. Jag har många fina minnen därifrån och vi går dit än idag.
Humanisten: Här känner jag mig alltid bekväm. Humanisten har en avslappnad stämning och det finns alltid någon man känner i caféet.
Biskopsgården: Mitt första boende och jag känner mig alltid hemma där. ”Men Rebecka, du bodde ju bara där i sex månader”, säger mina vänner. Då känner jag: ”Jag vet, men that’s my hoods, man!”.

Sidansvarig: Gunilla Johnander Parlenvi|Sidan uppdaterades: 2015-10-06
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?